Om Kenneln

Intresset för Tysk jaktterrier väcktes omedelbart när jag första gången kom i kontakt med rasen via en artikel i en numera nedlagd jakttidskrift som hette ”Vi jägare och fiskare”, Jag tror det var 1981.
Från att ha läst artikeln minutiöst som bestod av en raspresentation med rasens tidiga företrädare i Sverige som t ex Dennis Berntsson, Kenth Elving och Kurt Olsson m fl (Jag minns särskilt en bild på en släthårig tjt-tik som med skärpt blick stod uppe på en nyskjuten dovhjort) Stod allt solklart för mej :
Jag hade hittat min ras... Jag skall ha en TYSK JAKTTERRIER!
Nu började en aktiv jakt på att få tag i en TJT och samtidigt försöka som 15-åring få föräldrarnas tillstånd att få ta hem en dylik! På denna tid var TJT fortfarande väldigt ovanlig i Sverige och jag kan tänka mig att de uppfödare som jag tog kontakt med kanske inte precis prioriterade en pojkvasker.
Det skulle dröja fram till 1986 innan jag fick möjlighet att köpa Denbis Frans som en 2-årig omplaceringshund, detta efter att ha tjatat på den tveksamme uppfödaren att jag nog skulle fixa denna kaxiga unghund. Frans var en för tiden snygg, kraftig hund med stor ”raskaraktär” (läs självförtroende). Jaktligt sett var han när man ser tillbaka på det en medelmåtta, men han frälste mig till rastrogen med sin okuvliga jaktlust.
Nästa TJT kom in i huset 1990 och det var Denbis Dolci, en fantastisk jakthund om än i största laget och som det senare skulle utvisa sig en otrolig nedärvare. Dolci blev våran första avelstik och stamtik på kenneln, hon födde 41 valpar på 5 kullar men i sista kullen lät jag bara henne behålla 6 av de 10 hon födde som åttaåring! Dolci gav många mycket bra avkommor som startade på prov med stor framgång. Flera av hennes avkommor blev själva avelshundar med meriterade avkommor så som Vs Asta, Vs Agnes, Vs Amanda, Vs Abba, Vs Bellman, Vs Beirut, Vs Hector, Vs Hanna mfl.

Avelsfilosofi

Vi har trots en aktiv importavel hela tiden sett till att kvarhålla vår ursprungslinje undan Dolci och idag representerar Vs HH Sanna och Vs BH Biggan den tredje generationen.
Idag finns på kenneln ständigt ett tiotal jaktterrier av skilt ursprung. Vi ser en stor fördel i att alltid hålla relativt stort antal hundar, då det ger en möjlighet att genom urval endast använda de hundar som utmärker sig på prov och under praktisk jakt i avel.
Hundar som kommer i avel i kenneln är individer som har stabil mentalitet, hög viltskärpa och maximal jaktlust.
Just dessa egenskaper är rasspecifika och borgar för att även nästa generation förblir rastypiska Tyska Jaktterriers.
De avelshanar vi använder till våra tikar skall förutom egna meriter, komma ur jämna kullar där så många kullsyskon som möjligt startats på prov. Vi fäster stor vikt vid jaktstarka tiklinjer, något som ofta glöms bort i all hundavel då hanhundarna enligt oss får för stort focus på sig och det skapas ofta en övertro på ”championtyngda” hanhundars nedärvningsförmåga!
Håller inte tiken samma klass så kan aldrig avkommorna få den jämnhet som vi eftersträvar!
Idag efter över 20 aktiva år med rasen och med erfarenheten av att ha fött upp ca 250 valpar tror vi oss ha skaffat den kunskapen som vi behöver för att avla fram den jaktterrier som kan glädja och motsvara dina högt ställda krav på en fullgod allroundjakthund.